SVT-produktionen skall ha både kredd och kritik. Jag är lite imponerad av att producenterna ser den minoritet som inte kan leva sig in i sliskiga ballader signerade Ingela "Pling" Forsman. De har nämligen anställt Petra Mede, den kanske mest cyniska människan på jorden, som konferencier. Eftersom hon uppenbarligen inte kan ta arrangemanget på allvar, blir vi som inte heller kan göra det glada. Och bidrar till tittarsiffrorna. De som faktiskt tar arrangemanget på allvar förstår inte hennes cynism och tycker att hon är en duktig, om än lite konstig, presentatör. Och bidrar till tittarsiffrorna. Det är inte helt genomskinligt, så det ska producenterna verkligen ha kredd för.
Vad som är helt genomskinligt är det patetiska rop på pengar som genomsyrar större delen av programmet. Jag kunde köpa (motvilligt) att man för några år sedan delade upp en musikfestival i många små för att tjäna ännu mer pengar. Men när man tvingar åskådarna att rösta (och lyssna) på Scotts trötta bidrag FEM GÅNGER går man för långt. Man har inte bara skitit i det blå skåpet, utan även spolat avloppsvatten på det så att färgen löses upp och gångjärnen rostar.
Låter det rimligt att tittarna ska ringa in fem gånger för att rösta fram sin favorit? Det är farligt nära SMS-lån: bara tonåringar går på det, men deras föräldrar får pynta. Och jag blir lack.
För en gångs skull verkar Expressens löpsedel och jag samma uppfattning. Skicka in melodifestivalen till Plus.
Och jag blir också lack. Så det så. Men egentligen inte särskilt, eftersom jag väljer att bojkotta spektaklet. Men alla har vi olika metoder.
SvaraRaderaJag har flytt landet, det är min metod. Och skulle jag börja sakna eländet är det bara att sätta på teven här i Tyskland. Två sekunder med ompaompaeurodiscoschlager från nån karneval i München och behovet är mättat.
SvaraRadera